if I only could make a deal with God.

Nu är det inte många dagar kvar. Ibland känns det tungt, ibland hoppfullt. Jag ska jobba hela sommaren på Sommarland om dom står vid sitt ord. Hösten kommer ordna sig, på ett eller annat sätt. Körkortet kommer jag klara, förr eller senare.

Det enda som känns helt säkert just nu är Malte.
Min Malte.
Jag får fjärilar i magen bara av att tänka på det.
Nu är det bestämt. Jag och pappa bestämde det i Halmstad förra helgen. När jag flyttar kommer Malte flytta med. Jag kommer stå som hans ägare. Då blir han min hund på riktigt.
Jag kan inte bärga mig. Jag höll mitt svenska-tal om min relation med mina hundar och Malte var den jag fokuserade mest på. Två meningar jag skrev fastnade hos mig.
Han är min bästa vän, min lärare, mitt barn och min förälder. Jag fasar inför den dagen då jag måste fortsätta mitt livs långa resa utan min följeslagare.

Jag sitter och lyssnar på Running up that hill med Placebo, så jag blir lite känslosam. :)
Visst kommer det bli tufft att ta hand om Malte på helt egen hand. Gå ut med honom, mata honom, alltid finnas där. Men jag är villig att offra det mest för de mornar när han kryper upp bredvid mig i sängen och det strålar tillgivenhet om honom.
Han är min man.

all I wanna do is.

Efter regn kommer solsken. Det som inte dödar det härdar. I slutändan bli det återfödelse och perfektion. Det är vad jag fått uppleva i veckan.
En av mina största kärlekar och och älsklingskarl har kommit tillbaka till mig. I perfekt kondition och nytt sinne med massor av minne.
The one and only: Tobias.
Min alldeles egna LG 500.
Efter månader av vila och sen veckor på verkstan har jag äntligen fått tillbaka min dator. Under tiden från varandra har jag fått förlita mig allt mer på min högra hand, Lars. En guldig Nokia N95 som också har en enorm plats i mitt hjärta.
Filofaxen Nils har tyvärr kommit i skymundan det senaste året, men var sak har sin tid. Till hösten kommer vi få spendera så mycket tid tillsammans att vi kommer sakna det vi har nu.
Mopeden Anders och jag har nog dock haft våra glansdagar ihop. Jag hoppas hitta en ny kärlek till honom som kan glädja honom lika mycket som han gjorde mig.
Åh, vad jag tycker om mina karlar och förbundskamrater.

Påsken med tillhörande lov är snart över. Har varit i torpet med hela familjen Mamma. Jag och Cecilia tog C70n tillbaka till Leksand på söndagen, det är en bil med ös i må jag säga. Mamma och Madelene tog ett plan till Cypern för att dyrka solen en vecka. Vore inte helt fel, men det var ju inte så länge sen jag var ute på galej så bollen var hos Madelene nu. Väl hemma blev det middagar hos Pappa och shopping. Ett par obligatoriska visiter hos Familjen Heden blev det också, så klart. Bara för att det inte finns blodsband betyder det inte att de inte är min familj. En visit hos en Syster Heden i Insjön igår bjöd på fika med de självklara Delicatobollarna. Jag och Cecilia fick ett 50-pack att ta med hem, men dem glömde vi så klart..
Att vara hos Rebecca fick mig att längta efter det hon har. Hus, karl, hund och fyra katter. Kanske inte i Insjön dock. Men gärna Volvo.

Hund och eget boende är iaf inom räckhåll. Skara. Jag har alltid resonerat så att efter påsk är det bara downhill till skolavslutningen. Nu är det snart efter påsk och jag är närmare den sista skolavslutningen än jag någonsin varit förr. Surrealistiskt. De sista två veckorna innan studenten är bara fyllda det trams, så det är verkligen inte mycket kvar.
Life, here I come! :D