if I only could make a deal with God.

Nu är det inte många dagar kvar. Ibland känns det tungt, ibland hoppfullt. Jag ska jobba hela sommaren på Sommarland om dom står vid sitt ord. Hösten kommer ordna sig, på ett eller annat sätt. Körkortet kommer jag klara, förr eller senare.

Det enda som känns helt säkert just nu är Malte.
Min Malte.
Jag får fjärilar i magen bara av att tänka på det.
Nu är det bestämt. Jag och pappa bestämde det i Halmstad förra helgen. När jag flyttar kommer Malte flytta med. Jag kommer stå som hans ägare. Då blir han min hund på riktigt.
Jag kan inte bärga mig. Jag höll mitt svenska-tal om min relation med mina hundar och Malte var den jag fokuserade mest på. Två meningar jag skrev fastnade hos mig.
Han är min bästa vän, min lärare, mitt barn och min förälder. Jag fasar inför den dagen då jag måste fortsätta mitt livs långa resa utan min följeslagare.

Jag sitter och lyssnar på Running up that hill med Placebo, så jag blir lite känslosam. :)
Visst kommer det bli tufft att ta hand om Malte på helt egen hand. Gå ut med honom, mata honom, alltid finnas där. Men jag är villig att offra det mest för de mornar när han kryper upp bredvid mig i sängen och det strålar tillgivenhet om honom.
Han är min man.